Powerpuffen

2-barnsmamma som lever för de små ögonblicken. Älskar trädgård, mat och vin.

Oklar framtid för bloggen

Kategori: Allmänt

Tror jag ska lägga ner denna blogg. Den känns inte helt OK.
Jag kanske byter layout på den men tills dess ska jag fundera lite i några dagar.
Återkommer...

Förlossningsberättelse del 4

Kategori: Allmänt

Jag hade tidigare legat på rygg med en kudde under/nedanför rumpan men nu tyckte barnmorskan att jag skulle ligga på sidan med ena benet uppe. Det kändes bra och gav mig kraft i utdrivningsskedet.

Krystvärkarna började komma och det var som en urkraft som fick mig att trycka nedåt. Jag andades lustgas och upplevde värkarna som lite obehagliga men på ett behagligt sätt. Lustgasen var i detta skede inställd på högsta effekt. Började känna att det var en kropp på väg nedåt därnere. Det var en häftig känsla. Jag kände att något stort var på väg ut. 

Här är jag så inne i lustgasdimmorna så jag minns ej i vilken ordning allt kom. Någpn gång säger barnmorskan att hon ser huvudet. Någon gång säger hon till mig att sluta krysta för en stund (det gick bra att hålla upp ett tag, om man flåsar lite). Jag trycker sedan på allt vad jag kan och jag minns inte hur många krystvärkar jag hade. P säger 4-5 st.

Lustgasen gjorde att  smärtan i utdrivningsskedet försvann. Jag kände ingen smärta i just denna fas. Därför rekommenderar jag lustgas. Känns som om man är berusad. Jag brukar må illa av alkohol och var rädd att lustgas skulle ge samma effekt men det kändes bara bra. En skön fylla liksom. Tar bort tid och rum lite grann. Men ändå är man med, med alla känslor.

Huvudet var ute fick jag veta. En krystvärk kvar, tänkte jag. Jag kände hur barnmorskan höll om barnet, beredd att ta emot det. Det tryckte lite och spände, både uppåt och neråt men ingen smärta. Jag lovar. Jag låg där i lustgasdimman och andades in och ut ur masken samtidigt som jag kände barnet mellan benen. Med den sista värken kom hela hon ut och lades på mitt bröst. Både jag och P började gråta. Jag tittade på den vackra varelsen på mitt bröst och visste fortfarande inte om det var en kille eller tjej.

Bm lät oss se efter själva medan de höll upp henne. Det var en tjej! Vilken lycka, det hade jag ju önskat mig. Hon var så vacker. Jag hade förväntat mig en rynkig varelse som ser ut som en gammal gubbe men hon var så vacker. Fin hudfärg och med fosterfett lite varstans. 9 poäng fick hon på apgar-skalan direkt. Sedan fick hon 10 p vid andra kontrollen. Perfekta tösen! Hon fick ligga på mitt bröst ett bra tag efter förlossningen eftersom hon mådde bra. De tog henne inte till vägning, mätning och kontroll förrän ungefär 1 timme senare. 

Direkt efter att hon kommit ut skulle bm se efter om moderkakan var på väg ut. Hon varnade mig för att det skulle göra ont och tryckte på min mage. Jag var beredd på smärta men det kändes knappt. Moderkakan kom ut direkt, utan obehag (förutom min förväntning som skapade obehag eftersom jag alltid hört att detta skulle göra ont) och vi fick se den. Fint.

Nu var det dags för undersökning och bm sa att jag hade brustit lite grann i slidan. Hon skulle behöva sy 2 stygn. Jag låg där, helt förundrad över hur bra det gått. Hade det verkligen gått så bra hittills? Ja.

Åter varnade bm mig för att det skulle göra riktigt ont med bedövningssprayen som skulle bedöva medan hon sydde. Jag var beredd på smärta men den kom inte. Sved ungefär som ett myggbett. När hon sydde kände jag inte heller något obehag. Med M på bröstet var det en omtumlande känsla. Som en dimma av lycka och förvirring.

En del människor behöver bearbeta sina förlossningar på grund av att de varit svåra. Jag behövde bearbeta den för att den gick så lätt. Var det inte värre än såhär? Men jag ställer mig ödmjuk till min upplevelse och jag är evigt tacksam att det gick så bra. Det gick snabbt. 7 kom vi in till förlossningen, 12 var hon ute. Från 3 cm till förlossning på 5 timmar.

Barnmorskan sade till mig efteråt att jag skött mig bra, vilket var kul att höra. Jag trodde henne, tror inte att det var tomma ord. Samtidigt var hon enormt kompetent och bra på att ta människor. Att få pepp efteråt gör att man känner sig glad och nöjd med sin upplevelse. Det behöver man som födande kvinna, den bekräftelsen. Jag fick en enkel förlossning och det var inte svårt att vara "duktig". Jag är glad att jag läst på en hel del innan så man vet vad man kan förvänta sig. Jag är glad att jag fick just henne som barnmorska. P tyckte om henne med och tyckte att hon hanterade mig bra. Mycket proffsig.

Det tog ett tag (ca 2 h) innan vi fick vår mackbricka med cider och mackor. Bm och undersköterskan lät oss vara ifred fram till dess. De kom in och mätte, vägde och undersökte lilla M däremellan förstås. Men annars fick vi mycket tid, bara vi 3. Vi fick tid att lära känna M och hon fick ligga och tussa på mitt bröst. Hon tog bröstet snabbt och det kändes bra att hon fick i sig lite råmjölk på en gång. 

Vi åkte hem kl. 18 samma kväll.   

Förlossningsberättelse del 3

Kategori: Allmänt

Tillbaka på rummet, efter badet, hade barnmorskan ordnat med lustgasen. Först blev jag undersökt. Var öppen 6-7 cm! Vad överraskande då jag trodde att det skulle gå långsamt eftersom jag var så spänd. Darrade och skakade hela tiden.

Undersökningen gjorde inte alls ont. Kändes knappt. Eftersom jag hört att det kan göra rejält ont var jag förberedd på smärta men så blev jag glad över att slippa lida av det i alla fall.

Lustgasen var till en början inställd på låg effekt och gav inte så mycket. Lite yr blev man och det tog udden av värkarna. Bm lämnade rummet ca 20 minuter åt gången men det gjorde inget eftersom vi hade plingklockan att ringa i om vi skulle behöva henne. Där fanns också en väldigt rar och duktig undersköterska på plats tillsammans med bm hela tiden. P satt hela tiden vid sidan av mig på en stol. Jag låg på rygg i förlossningssängen med en kudde under rumpan. Andades in lustgas så fort jag kände en ny värk. Efter ett tag ökades styrkan på gasen och den började verka väldigt bra. Mycket bättre än jag kunnat drömma om. Jag var borta en ganska stor del av tiden, ungefär som när man druckit 3 glas vin. Tiden verkade gå snabbt, för när nästa undersökning kom så var jag öppen mer än 9 cm.


Vattnet hade inte gått så bm tog hål på hinnorna. Hon satte också en skalpelektrod på grodans huvud. Jag var förberedd på att det skulle göra ont som bara den, men det kändes inte alls speciellt obehagligt vad jag kan minnas. När hon sa att hon ska kännas på huvudet (det var nog när jag var öppen 6-7 cm(?) så spände jag mig i tron att det skulle göra jätteont men det kändes knappt).

Jag märkte aldrig om det forsade vatten. Krystvärkarna kom dock igång snabbt nu. (Klockan är ungefär 11-11.30). Började känna tryck mot rumpan, precis som bm hade sagt. Hon hade sagt att jag ska trycka på, inte hålla emot även om det känns som om jag ska bajsa på mig. Detta visste jag redan sedan innan men det kändes bra att hon sa det så jag slapp skämmas om det kom något... (vet ej om det gjorde det, isåfall skötte de det snyggt och diskret).

Fortsättning följer...

(Jag kommer också fylla i en del detaljer i den tidigare berättelsen närhelst jag minns mer. Vill ha allt svart på vitt, för min egen skull. Men också för alla förstföderskor som vill frossa i förlossningsberättelser).