Powerpuffen

2-barnsmamma som lever för de små ögonblicken. Älskar trädgård, mat och vin.

Sammanfattning av första veckan

Kategori: Allmänt

Kärlek vid första ögonkastet
Lagom mycket sömn
Ömma, såriga bröstvårtor
En stolt storasyster
Coolare förälder denna gång än första gången
Mjölkstockning och feber
 
 
 
 
 
 

Den här väntan

Kategori: Allmänt, Gravid

Ju längre tiden går, ju längre bort från den 11/5 vi kommer, desto mer blir inläggen irriterade. Inte konstigt, tror de flesta gravida som passerar datumet känner igen sig. 
 
Man väntar ivrigt från vecka 37. Sedan, när vecka 40 kommer och när dagarna går, som i det här fallet 40+5, så börjar man känna att "bäst före" passerat. Vill man ens längre? Man har längtat och längtat och så ebbar allt ut. Så känns det just nu. Skulle jag vilja åka till förlossningen inatt? Nej.
 
För en vecka sedan var hemmet rent, välstädat och prydligt. Hemmet var Baby-ready. Jag hade rakat mig och smort in mig med brun-utan-sol (hur många gör inte den här förberedelen inför förlossningen?). Jag var redo varje dag, piffad från morgonen, redo att åka. Nu är det smuts i hörnen, dammsugning behövs. Jag ser ut som en apa på benen och därnere. Blekfet och hårig. Låt mig raka mig och blir lite fräsch innan det är dags att fläka ut sig för förlossningspersonalen. Låt mig hinna städa och fixa, förbereda mig mentalt för babyns ankomst. För jag vill inte ha smuligt köksgolv eller soffkuddarna i oordning när jag kommer hem med en ny baby.Vill inte ha tidningshögar överallt. Vill inte ha smutstvätt i soffan och på badrumsgolvet. Men varför tar jag inte tag i det nu? För det kommer att dröja några dagar till. Det vet jag. 

Vad är nytt?

Kategori: Allmänt, Gravid

Idag har babyn rört sig lite mindre än vanligt. Jag är lite orolig, även om den rör sig just nu. Om den inte kommit igång imorgon ringer jag nog till förlossningen. 
 
Vad mer? Jag har fläskat till mig rejält. Och det bara den senaste veckan. BM sa ju för en vecka sedan att abbyn kommer närsomhelst. Hon trodde inte ens att jag skulle komma på den inbokade kontrollen i onsdags. Då kände jag; nu är det fest! Jag har ätit godis varje dag som om det vore den sista innan babyns ankomst. Väger nog 67 vid det här laget. Jag  mår dåligt av det. Ansiktet är som en amöba, låren har aldrig varit så feta. Babyn har väl blivit 4 kilos vid det här laget. Efter bara en veckas godisätande. Usch. Sån här vill jag inte åka till förlossningen och föda en baby. Komma hem som ett fläskberg, hur stor glädje känner man då? Jag har ingen energi just nu.
 
Ischiassmärtorna är lamslående. När de slår till tvingas man ner på golvet. Man golvas, bokstavligen. Benen bär inte, det känns som om höften vrids ur led. Smärtan i ljumskarna är lika illa. Jag har gråtit över smärtorna och orkar snart inte längre. Idag fick P laga kvällsmaten själv medan jag satt på en pall bredvid. Vågade till slut inte resa mig eftersom jag varje gång jag ställde mig upp fick så ont. Jaja, det kommer att verka löjligt i efterhand, men just nu knäcker det mig. 
 
Men...bara babyn mår bra så är allt OK. Det trista är att jag inte har några som helst känningar. Inga smärtsamma sammandragningar. Ingen slempropp. Jag börjar känna att det inte blir något av det här. Har babyn ångrat sig?