Powerpuffen

2-barnsmamma som lever för de små ögonblicken. Älskar trädgård, mat och vin.

Den här väntan

Kategori: Allmänt, Gravid

Ju längre tiden går, ju längre bort från den 11/5 vi kommer, desto mer blir inläggen irriterade. Inte konstigt, tror de flesta gravida som passerar datumet känner igen sig. 
 
Man väntar ivrigt från vecka 37. Sedan, när vecka 40 kommer och när dagarna går, som i det här fallet 40+5, så börjar man känna att "bäst före" passerat. Vill man ens längre? Man har längtat och längtat och så ebbar allt ut. Så känns det just nu. Skulle jag vilja åka till förlossningen inatt? Nej.
 
För en vecka sedan var hemmet rent, välstädat och prydligt. Hemmet var Baby-ready. Jag hade rakat mig och smort in mig med brun-utan-sol (hur många gör inte den här förberedelen inför förlossningen?). Jag var redo varje dag, piffad från morgonen, redo att åka. Nu är det smuts i hörnen, dammsugning behövs. Jag ser ut som en apa på benen och därnere. Blekfet och hårig. Låt mig raka mig och blir lite fräsch innan det är dags att fläka ut sig för förlossningspersonalen. Låt mig hinna städa och fixa, förbereda mig mentalt för babyns ankomst. För jag vill inte ha smuligt köksgolv eller soffkuddarna i oordning när jag kommer hem med en ny baby.Vill inte ha tidningshögar överallt. Vill inte ha smutstvätt i soffan och på badrumsgolvet. Men varför tar jag inte tag i det nu? För det kommer att dröja några dagar till. Det vet jag. 

Vad är nytt?

Kategori: Allmänt, Gravid

Idag har babyn rört sig lite mindre än vanligt. Jag är lite orolig, även om den rör sig just nu. Om den inte kommit igång imorgon ringer jag nog till förlossningen. 
 
Vad mer? Jag har fläskat till mig rejält. Och det bara den senaste veckan. BM sa ju för en vecka sedan att abbyn kommer närsomhelst. Hon trodde inte ens att jag skulle komma på den inbokade kontrollen i onsdags. Då kände jag; nu är det fest! Jag har ätit godis varje dag som om det vore den sista innan babyns ankomst. Väger nog 67 vid det här laget. Jag  mår dåligt av det. Ansiktet är som en amöba, låren har aldrig varit så feta. Babyn har väl blivit 4 kilos vid det här laget. Efter bara en veckas godisätande. Usch. Sån här vill jag inte åka till förlossningen och föda en baby. Komma hem som ett fläskberg, hur stor glädje känner man då? Jag har ingen energi just nu.
 
Ischiassmärtorna är lamslående. När de slår till tvingas man ner på golvet. Man golvas, bokstavligen. Benen bär inte, det känns som om höften vrids ur led. Smärtan i ljumskarna är lika illa. Jag har gråtit över smärtorna och orkar snart inte längre. Idag fick P laga kvällsmaten själv medan jag satt på en pall bredvid. Vågade till slut inte resa mig eftersom jag varje gång jag ställde mig upp fick så ont. Jaja, det kommer att verka löjligt i efterhand, men just nu knäcker det mig. 
 
Men...bara babyn mår bra så är allt OK. Det trista är att jag inte har några som helst känningar. Inga smärtsamma sammandragningar. Ingen slempropp. Jag börjar känna att det inte blir något av det här. Har babyn ångrat sig?
 

Tisdag

Kategori: Allmänt, Gravid

I väntans tider. Ha! Kan jag lova. Men jag tar det lugnt, i det avseendet att jag accepterar att det kan dröja en vecka till. Lugnt är det inte annars, jag har en stress i kroppen, en inneboende "bråttomkänsla" i allt jag gör. Städade badrummet imorse efter att jag lämnat dottern på dagis. Moppade nedervåningen. Nu sitter jag med en kopp te och känner en stress som jag inte vet varifrån den kommer. Något som byggts upp under lång tid tror jag. Försöker jag bli av med den? Vet inte. Vet inte hur. Kanske dags för ett pregnancy yoga-pass... Mitt sista?
 
För att endorfinerna och oxytocinet ska flöda och hjälpa till att starta förlossningen behöver stresshormonnivåerna sänkas. Får de rusa fritt så hämmar de oxytocinet och förlossningen kan skjutas upp. Bbayn kan bli stressad. Jag är ganska övertygad om att ababyn också är stressad. Men det kan jag inte sitta och stressa upp mig för, det blir bara värre. 
 
Jag tänker på vad jag ska göra när värkarna sätter igång, förbereder mig. När jag börjar känna molande mensvärkliknande sammandragningar ska jag ringa P (om han är på jobbet), be P ringa svärisarna, duscha, göra mackor och packa ner dricka och frukt och sedan vara beredd på att åka in. Det kan gå snabbt, det kan dröja. Det kan stanna av efter ett tag. Man förväntar sig att det mesta ska vara som sist, eftersom det är det man känner till. Samtidigt vet man att en förlossning kan starta på olika sätt och gå till på ett helt annat sätt än tidigare. 
 
I helgen åt jag nästan en hel färska ananas, har hört att det kan sätta igång saker och ting. Det enda som hände var att jag fick var klåda runt munnen i flera timmar. Tack för det, bekämpningsmedel. Aldrig mer färsk ananas. Jag har fått samma klåda av konventionellt odlade bananer, även det under graviditet. Det är ekologiskt som gäller här. 
 
Dottern tror att babyn kommer imorgon. Nu tror jag också det, hon brukar ha koll på läget. Min goa dotter, som gick till dagis med jeansen bakochfram idag. Hon ville absolut ha det så. Hon har sin egen stajl...