Powerpuffen

2-barnsmamma som lever för de små ögonblicken. Älskar trädgård, mat och vin.

Håret och kläderna

Kategori: Allmänt, Gravid, Hår, kläder

Jag har tappat mycket hår de senaste två åren, till följd av stress på jobbet. Där är en massa hårstrån på några centimeter som håller på att växa ut och det ser helspretigt ut. Det positiva är ändå att det faktiskt växer ut, en del av det åtminstone. Jag klippte topparna, eller lite mer, i veckan. Stör mig på utväxten, det gråtråkiga. Under förra graviditeten färgade jag håret en gång eftersom jag hade frågat frisören och hon gav grönt ljus. Jag färgade själv, så det var inte så att hon tjänade på det, bara för att klargöra. Men nu har jag läst på mer, bland annat boken "Badskumt" (rekommenderas!) och jag väntar med att färga tills barnet är fött. Känner mig så tråkig, så grå. Och frisören gjorde min lugg lite tunn, hon rensade den liksom. Jag sa till henne att jag inte vill se töntig ut (haha, 33 år och töntig) eftersom den förra frisören gjorde min lugg för bred och det passar inte mig. Den här gången blev luggen lite tunn, så där töntigt tunn. Men inte "90-talstunn" dock, då hade jag protesterat.
 
Jag vill visa min personlighet genom hår och kläder men det är så jäkla svårt för mig. Jag hittar inte min stil. Jag är missnöjd med min kropp. Korta ben, platt och hängig rumpa. Inga byxor klär mig, Inga kjolar faller snyggt. Drömmer ofta om att få hjälp med styling. Efter första barnet fastnade jag i sportiga kläder-fällan. Dock inte på något fashionabelt sätt, som vissa lyckas med. Jag sminkade mig inte, brydde mig inte. Jag kände att jag har så dålig hy, att jag är så ful och har så dålig hållning att något fint plagg hade känts som ett hån på min kropp. Jag känner fortfarande så. 
 
När jag var nygravid köpte jag några nya plagg och lite nytt smink. Trodde jag skulle få förnyat självförtroende att klä mig snyggt i mitt välsignade tillstånd. Men det kom inte, hur jag än väntat. Jag väntar fortfarande, i vecka 28. Och jag kämpar. Tänker att jag ska ta på mig ett halsband eller de där örhängena jag fick i julklapp av P. Men det känns som ett hån. Alla ser ändå bara min hyn, min hållning och min oproportionerliga kropp.