Powerpuffen

2-barnsmamma som lever för de små ögonblicken. Älskar trädgård, mat och vin.

Gravid och deppig

Kategori: Allmänt, Gravid, Psykologi

Nu börjar jag bli trött på att vara hemma, hemma, hemma. 3 månader kvar, i runda slängar, och jag vet inte vad som ska kunna få mig upp ur den här brunnen. Jag har ingen lust med något, jag orkar inte och jag har inga framtidsutsikter. Det smärtar eftersom jag är smart och har så mycket potential. Det är viktigt att påminna sig själv om när man gått hemma i några månader. Men jag slösar flera månader av mitt liv på att bara gå hemma. Sen kommer jag att vara mammaledig och bara slösa tid och det blir en jävla lucka som ser helt värdelös ut för alla arbetsgivare. Inget får jag gjort här hemma. Inget känns kul. Inget jobb. När ska jag sen få jobb efter mammaledigheten? Vem vill satsa på en 34-årig småbarnsmamma? Som dessutom varit sjukskriven i slutet av den förra anställningen. 
 
Jag börjar känna att jag inte vill ha ett till barn, jag kommer att vara deppig under hela mammaledigheten. Deppig pga sysslolöshet, i brist på vettiga saker. Jag vill inte bara byta blöja, ta hand om barnet och försöka sova på nätterna för att sedan vakna och göra samma sak igen. Jag vill ha ett jobb där jag kan använda min intellektuella förmåga och prata med andra vuxna. Hur ska det gå, nu när jag inte ens har fått barnet än? 
 
Till råga på allt blir man så grovt underskattad av alla i den här llilla byn. Jag brukar inte berätta vad jag har för utbildning och vad jag jobbat med för folk på en gång, men folk behöver väl inte anta att man är outbildad och helt utan erfarenhet när man faktiskt är 33... Så fort man säger att man är arbetslös tror de att man är pank, att man lever på sin man och att man bör ta städjobb. Så är det att bo i en liten by. Denna mentalitet. Börjar sakna stan, där det är lite mer fart. 
 
Märks det att jag är deppig och jävligt trött på att gå hemma? Huh.